Ibland går det helt enkelt inte ihop

Butikerna här i San Diego hade inte alla delar inne, alternativet hade varit att invänta leverans som KANSKE skulle komma på fredag, annars tidigast måndag…och med totalt ca 30 grejer så vet man aldrig om allt kommer fram. Det hela kändes som ett projekt dömt att misslyckas, framför allt med tanke på att jag skulle behöva köpa allt innan jag fått besked från Trygg-Hansa om de skulle ersätta mig öht (eftersom flygbolaget har 21 dagar på sig att hitta väskan). Det kändes svårt att motivera att lägga ut 15 000 kr.

Istället blev det 1500kr. För att flyga hem. Ikväll.

Vilket jävla cykeläventyr. Fy fan. Vill börja med Zumba istället.

Klart slut.

Statusuppdatering

Jag har funderat en hel på hur jag ska rapportera om det här med att mitt bagage är borta och konstaterat att den här dagboken inte får bli som den från Kuba, där det mest var mörka tankar kring allt från matbrist till trötta ben. Såååå…väntan på bagaget har fått gå i princip okommenterad.

Nu har jag däremot bestämt mig…det blir ingen mer väntan. Jag flyger ikväll till San Diego och köper där ny utrustning och försöker mig på en liten runda kring Baja California. Camilla kommer och möter upp i Bahia de Los Angeles och med lite flyt så kommer vi få beskåda valar och annat gött. Tydligen ska det finnas vansinnigt mkt stora firrar där i krokarna.

Den här rutten är givetvis något helt annat än det jag planerade från början, framför allt är det 4000 km norrut och därför absolut inte tropiskt. Vädret ska ändå vara stabilt och jag lär sova superskönt om kvällarna när temperaturen faller ner mot 10 grader.

Går alla inköp snabbt och smidigt så bör jag börja cykla på fredag, dvs bara en veckas försening och -15 000kr på kontot. Trygghansa har visat sig vara fullständigt opålitliga den här gången. Ha det i åtanke när ni överväger rese-/hemförsäkring.

Noll framsteg på 48h

Resan till San Salvador gick perfekt. För mig. Mitt bagage valde en annan destination verkar det som. Ingen vet var väskan är. Den ”ramlade ur” släpet, så jag har fått cykel och släp. Alltid något.

På två dygn har inga svar kunna ges. Varken av Iberia, flygplatsen här eller på Arlanda. Återstår bara Madrid, men att ringa dit är inte helt lätt. Omöjligt av allt att döma.

Alternativen jag har nu är:

1) chilla tills väskan dyker upp

2) flyg hem och köp ny utrustning

3) flyg till San Diego, köp utrustning och cykla runt Baja California

Undersöker vad försäkringar har att säga om det hela. Så trist att de inte går att nå på helger. Så trist.

Ajaaaa…dricker kokosvatten så länge och konstaterar att jag har det rätt bra ändå.

”Halvvägs” till El Salvador

För att slippa flyga med olika bolag valde jag Iberia, vilket även innebar 18h i Madrid. Bara att slagga lite på flygplatsen, tänkte jag då. Den visade sig vara allt annat än mysig, en rätt gigantisk flygplats jämfört med allt annat jag sett, så jag hoppade på pendeln in till stan, tog ett rum på ett hostel i city, slängde in mitt handbagage och drog på bio.

Förutom att vara svinkallt så förvånade Madrid genom att vara nytt, modernt, rent och framför allt superbilligt. Resor, boende, bio och mat kostade under 350kr. Helt galet.

Snart fortsätter resan mot El Salvador. Snart är jag i värme igen. Snart.

Nästa resa blir El Salvador-San Diego

Efter att i två år ha klurat på om det var dags att utforska Asien från sadeln och då närmare bestämt Indonesien så blev det en helomvändning och beslut om att fortsätta i El Salvador, där jag avslutade för fyra år sedan.

Spännande att träffa min kompis Max i El Tunco för tredje gången. Vi får en dag ihop på playan  innan han reser hem till Sverige och jag sätter igång cyklandet norrut mot Kalifornien via Guatemala och Mexiko.

Det kommer bli hur bra som helst.

Packningen håller på att göras klar. Ett minimalt liggunderlag är inköpt, för att kompensera för vikten från fotoutrustningen som nu följer med. Det har varit något av min grej, att bara ha en telefon att fota och filma med. Men nu…nä, nu får både Canon 5D iv och en drönare följa med. Det kommer bli ett helvete att ladda allt, men what to do? Det finns ett instagramflöde som behöver matas.

I övrigt tar jag med mig tält, hängmatta (+myggnät), harpun, löpskor och en bok. Vad mer kan en tänkas behöva?

Dag 12 av Alptour 2016 – 18 juni 2016

Dag 11 råkade inte bara försvinna, jag fyllde nämligen år och firade genom att äta för tre personer och kanske i matkoman glömma bort att skriva en dagsrapporter. 

Så kan det gå. 

Idag vaknade Toni med en skön förkylning, liknande den jag haft typ hela resan. Hans konstaterande att han sannolikt inte kommer må bättre med en vilodag gjorde att vi hetsade för att få det hela avklarat. Full fart mot kusten. Visa av tidigare erfarenheter visste vi att sista etappen, nära kusten, alltid är trafiktät och inte särskilt spännande. 

Lido di Jesolo blir sista platsen vi sover på innan hemresa. Det är en turistort med allt det som vi inte sett skymten av tidigare under resan: hotell, människor, värme, sol, varmt vatten att bada i…härligt med kontraster. 

Om några dagar bär det av hemåt för jobb i tre veckor, därefter tre veckor med cykling i Montenegro. Det kommer bli mäktigt. 

Den här resans mål var att bidra till Tonis insamling, göra någon lite gladare varje dag och uppleva fina miljöer i Alperna. Check. Check. Check. 

Nu ska jag äta en till glass. Som nybliven 34-åring får man välja hur många och hur ofta de äts. 

Dag 10 av Alptour 2016 – 16 juni 2016

Resans största chock kom imorse när jag skulle kläcka äggen och göra en himmelsk omelett. 

Äggen var kokta. Vaaaaarför skulle man vilja köpa kokta ägg i affären?

Vi landade i Cortina på förmiddagen och var tvungna att döda tid i väntan på att restaurangerna skulle öppna. Italien levererade en klart godkänd pizza, mycket bättre än jag minns dem från 1996 när jag var här på klassresa. Då fick jag uppleva världens hårdaste pizza någonsin…och det dröjde ju 20 år innan jag gjorde om beställningen. 

Ett mönster som vi märkt i länderna vi varit i är att eluttag är sällsynta i restauranger och att OM de finns så betyder det inte att det är någon kräm i dem. Rätt störigt. Rätt ofta. 

Klättringen från Cortina (1200 möh) till Pass di Giau (2200 möh) var fantastisk, men utförsåkningen satte spår. Mest i form av helt nednötta bromsklossar. Bromsskivorna glödde i de många serpentinerna. 

Imorgon spelar Sverige mot Italien i fotbolls-EM och vi spånar på vart vi ska cykla för att se matchen. Vi vill givetvis kunna provocera så många italienare som möjligt med vår närvaro, så någon typ av sportbar måste det bli. Synd att de inte existerar i bergen. Äh, det löser sig. 

Dag 9 av Alptour 2016 – 15 juni 2016

Allt blir sååå annorlunda bara för att man sover på hotell istället för tält en natt. Vi la oss sent, vaknade sent, åt en lång frukost, packade långsamt och kom så småningom iväg, ca 3h senare än vanligt. Kan tänka mig att det är likadant på alla fronter när rutiner bryts, men det är bara så himla tydligt här. 

Ryktet säger att klimakteriet innebär kraftiga svängar i kroppstemperatur. Den enda rimliga förklaring är att jag och Toni hamnat där på något konstigt sätt, för vi går från iskalla och påklädda till att skrika att vi håller på att brinna upp tio gånger om dagen. Vi har blivit så bra på att klä av oss medan vi cyklar att en möjlig karriär som strippa inte är att igenorera. Får se hur det blir. 

Äntligen hamnade vi i Italien, 25 km norr om Cortina. Bergen är vackra och sjön vi tvättade oss i ca 5 grader kall. Allt är fantastiskt!

Toni har nu fått in omkring 30 000 kr till sin insamling för Hjärnfonden, och totalt 200 000kr över fyra år. Det är beundransvärt. Känns underbart att kunna säga att man har en polare som gör något så dedikerat för andra. 

Dag 8 av Alptour 2016 – 14 juni 2016

Natten var som hämtad ur en skräckfilm. Jag väcktes av konstiga ljud. Först trodde jag att det var Toni som i någon feberyra letade efter lösgodis i varje plastpåse vi hade i tältet. När det drog ut på tiden och endast kunde förklaras med att Toni antingen helt tappat motoriken eller förståndet och inte klarade av att öppna påsarna var jag tvungen att ta tag i saken.

En snabb blick på min tältkamrat avslöjade att jag var den enda vakna i tältet.

Vad fan flåsar?

Vem fan prasslar?

Pulsen ökar. Är det något INNE i tältet. Stor risk att man kan behålla lugnet om det helt plötsligt är ett djur som stirrar på en medan den tuggar i sig min nöd-snickers som jag har bredvid kudden. Den paniken vill jag inte ens föreställa mig.

Jag tittar ut genom nätet och ser att en påse rör sig. För att undvika att chocka Toni med mitt eventuella skrik så väcker jag honom försiktigt och förklarar situationen.

Viktor: ”okänt djur i påsen precis utanför nätet”

Toni: ”rättjävel!”

Vi tände alla ficklampor och försökte jaga bort besten. Då kröp den här rackaren ut ur påsen, lugnt och fint, flåsade lite till och försvann ut.


Tog det slut där? Nej. Toni somnade om och jag fick stångas med inkräktaren två gånger till. Tydligen går det inte att separera en igelkott från jordnötsfyllda salta pinnar när de väl fått sin första kick. Jag och Toni däremot, vi kände oss rätt nöjda med att inte någonsin köpa ett sånt paket igen.

Läs mer om själva cyklingen hos Toni.

I övrigt var dagen härlig, vi besökte en polare och cykellagskamrat, Adam Stenman, i Bad Gastein och lyxade till det med en brakmiddag och mjuk säng.

Dag 7 av Alptour 2016 – 13 juni 2016

Benen är döda. Huvudet halvdött. Skrivförmågan kraftigt nedgraderad. 

Dagen topphastighet var 74 kmh. Långsammast var en sektion av Vrsic pass, där höll jag på att välta av cykeln. 

Toni är stört stark uppför och jag får slita som ett djur för att inte hamn för lågt bakom. På gränsen till demoraliserande, men jag unnar min amigo att krossa mig när syftet är att samla in stålar till välgörenhet. Har ni som följer oss skickat in en slant än? Om inte, gör det. Gör det för att ni kan, för att ni skulle uppskatta att någon gjorde det för er eller någon nära er som insjuknat i en hjärnsjukdom. 

Gör’t!

Dagens ”sämsta”: insikten om att krig är hemsk. Vi passerade flera världskrigskvarlämningar och slutsatsen är att det är SJUKT att människor så pass ofta väljer att offra sitt folk hellre än att kompromissa om sina idéer. Usch. 

Dagens bästa: vi fick inte en droppe regn på oss! När väl regnet var på väg in över oss hittade vi skydd med 30 sek marginal #winning