Dag 3 – 9 juni 2016

Att vakna till ljudet av regn mot tältduken är kanske inte en av favoriterna, meeeen samtidigt är det inte i närheten lika obekvämt som på hemmaplan, där regn ofta är iskallt. Nu var det mest obehagligt med stänk från den framvarande cykeln. Toni konstaterade nämligen för två år sedan att stänkskärmar inte behövs. 

Säg det till gruset under mina ögonlock. 

Med tanke på att jag tillbringar alla somrar i Montenegro borde jag känna igen mig lite i Kroatien och Slovenien, men nej, allt är så mycket mer uppstyrt, mycket mer ”europeiskt”. Det märks att utveckling hämnas av krig och ekonomiska sanktioner. Jag tänker direkt på Syrien där vissa städer fullständigt bombats sönder. Hur återhämtar sig en sån region? 

Idag lyckades jag med konststycket att glömma kvar elektronik som laddades på ett café. Sånt svider SÅ mycket. Men jag tänker så här: dagens goda gärning är avklarad. En lycklig ny ägare till ett batteripack och en iPhone-kabel går nu på gatorna i Murska Sobota. Grattis. 

Passa på att göra någon glad idag, du också. Vänta inte. Gör det bara. 

Kvällens övernattning sker intill vad vi tror är en ”partyflotte” och hoppas slippa vakna upp av en svensexa. 

Ägarna kom förbi och frågade om vi behövde något, vi svarade att allt var prima, men så fick vi ändå kakor och bubbelvatten. Så snällt alltså. Älskar den typen av gester.