Dag 22 – 1 mars 2016

Eftersom jag inte dricker alkohol kan jag inte referera till en riktigt minnesvärd baksmälla, men min analys är att jag kände mig ungefär så den här morgonen. Benen vägde 100 kg och ögonlocken bara aningen mindre.

En sväng på stan i Heliga Anden resulterade i absolut inget kvalitativt att äta, så det blev nudlar.

Efter det hoppade jag upp på hojen och satte iväg mot Trinidad, 70 km bort, över några berg och så. Första kvarten kan mycket väl ha varit min långsammaste någonsin. Det hände ingenting när jag trampade. Ytterst lite långsammare och jag hade vält omkull.

Men så plötsligt slog det om och jag bombade på hela vägen till Trinidad. 70 km över berg avklarat på tre timmar blankt. Stört.

Stranden låg 8 km från stan så jag begav mig dit efter en av resans maffigaste luncher.

Klart godkänd playa där jag hamnade och jag hade inte direkt någon lust att cykla vidare 3 km till Ancón, där alla hotell ligger.

Det tog tre veckor för mig att hitta ett ställe där jag kände att jag kunde slappna av. Märkligt. Ingen stress längre. Så här ska det kännas.

Den som spar, den har. Det är ALLTID klokt att ha tre telefoner i reserv.    

Den Helige Andens konstgjorda befruktning. Frågor på det?

 
Viktor Milonjic – Yo soy maestro. Det är min tag line på det kommande visitkortet. 

   
   

Loading
Center map
Traffic
Bicycling
Transit