Dag 23-24 – Vilodagar i Trinidad/La Boca

Då var det dags för efterlängtade vilodagar. Plural. Två hela dagar utan cykling…eller nja…lite transportcykling mellan playan och stan går ju inte att undvika. Att utforska Trinidad till fots kommer inte heller på tal, allt sker rullandes. Men ändå, benen och röven får sin välförtjänta vila.

Sova på playan i hängmatta, äta mat, slöa, prata engelska med turister, det är något jag saknat. Ensamheten har varit betydligt mer påtaglig den här resan än de tidigare jag gjort, förmodligen för att engelskan är så dålig på Kuba. Det har därför varit något av en befrielse att faktiskt hänga med andra turister. Lite lagom sådär.

Ett löppass på 10 km kändes lika naturligt som när Bambi skulle korsa isen. Hur jag för två år sedan sprang Skopje Marathon på 3:06 efter tio dagars stenhård cykling är ett under. Nu kunde jag knappt hålla ett normalt löpsteg första halvtimmen, men det släppte till slut och sista 3-4 km sprang jag i 4:40-tempo. Stockholm Marathon på 2:50 om 2,5 månad kommer kräva en del timmars asfaltssafari i Stockholm, inget snack om den saken.

Imorgon, 4 mars, rullar jag vidare. Jag har ca 3-4 heldagars cykling kvar till flygplatsen, hur jag fördelar det över den vecka som jag har kvar innan hemresan är oklart. Det verkar som att jag hittat en kuban som kan trolla fram och transportera en cykelkartong till flygplatsen åt mig. Av allt att döma kan jag köra raka vägen till flygplatsen och packa ihop, inga onödiga stopp i Havanna. Tänk om det kan vara så smidigt, jag vet inte om jag vågar tro på det.

   
 
Riktigt coola hojar går att se lite överallt på Kuba. Den här rackaren är tydligen en 40 år gammal kines.