Dag 6 av Alptour 2016 – 12 juni 2016

En relativt lugn dag, men med regn precis hela dagen, det var prognosen. Planer håller aldrig. Det var apjobbigt från första kilometern och regnet kom med två timmar kvar till destinationen. Sloveniens natur fortsätter att imponera, det är sensationellt bra cykling här, även om vi har galet oflyt med vädret.

Vi stötte på en amerikansk grupp med ca 20 cyklister som också njöt för fullt. De hade visserligen en följebil som dukade upp ett bord med snacks. Vi tackade fint nej till erbjudandet och sa att vi väntar på toppen av Vrsic imorgon. De skrattade. Vi menade allvar.

Vrsic pass är en smarrig historia som med start från Bovec är 30 km uppåt. Om vi med 40+ kg utrustning tar oss upp på toppen före amerikanerna så kommer det hånas friskt. Den dagens god gärning kanske blir att tona ner hånet. Det räknas också.

Alldeles strax kryper jag ner i sovsäcken och börjar snaska på alla goda grejer vi köpt på oss på macken, eftersom alla riktiga butiker var stängda. Om det inte hade varit söndagsstängt så hade jag knaprat på grönsaker istället, men nu gick det alltså inte.

Vi har förresten spikat hemresan: 21 juni från Venedig

IMG_4607 IMG_4611 IMG_4605 IMG_8230

Dag 5 av Alptour 2016 – 11 juni 2016

Det är inte lätt att minnas alla små, roliga ögonblick som dyker upp under en dag när det väl är dags att skriva ner tankarna på kvällen…och så kommer man ihåg det dagen efter och ”ikväll” ska jag skriva ner det.

*poff*

Inte ett spår av den tanken när det väl är skarpt läge.

Hepp. Idag blev cyklingen rätt kort, vi nöjde oss med 80 km, eftersom vi höll på att hacka sönder våra tänder och käkar. Regn är lite mysig ibland…men uppe bland bergen är temperaturen inte så lämplig för en heldag i blöta kläder. För att inte dra på oss en skön förkylning såg vi till att ta oss till en campingplats och snabbast möjliga återställa kroppstemperaturen under 90-gradigt vatten. Efter det drog vi igång matlagning där det absolut inte var avsett för matlagning. Så kan det gå.

Under ett besök i en mataffär stod en kvinna med sin dotter framför oss i kassan. De skulle köpa choklad och en klubba. Deras kläder och händer var lite skitiga, så jag drog slutsatsen att de hade det tufft med pengar och skulle fråga Toni om vi inte skulle fråga om vi kunde bjuda dem eftersom de såg så slitna ut. Tur för mig att jag inte hann säga det, för voila, plötsligt snackar kvinnan svenska med oss. Hon hade flyttat till Slovenien för 12 år sedan och jobbade med jordbruk, därav de skitiga händerna.

Tänk så satans fel det hade blivit om hon hade hört mina tankar. Även om mina avsikter knappast var dåliga så hade jag orsakat skada. Det gäller alltså att säga och göra saker på mottagarens villkor. Det blir något för mig att försöka ta med mig.

En vacker flod som vi passerade idag lockade alldeles för mycket, trots kyla peter så var jag tvungen att bada lite. Nu eller aldrig, vi visste inte när nästa regnuppehåll skulle komma. David Attenborough (aka Peter Svensson) gästspelar som kommentator.

 

Så här ser morgondagens pass ut. Må vädergudarna ändra sig och skänka oss lite sol och värme, inte som prognosen säger, 100% regn morgon till kväll.Skärmavbild 2016-06-11 kl. 23.03.09

Sjön Bled var riktigt vacker, men vädret gjorde oss inte direkt på bra humör, så vi gömde oss mest inne på ett café och käkade glass.

Tredje passageraren

On någon undrar vem den tredje killen är så är det min turmaskot. Han är en giraff och heter Giro. 

Slut på meddelande. 

Dag 4 av AlpTour 2016 – 10 juni

Preciiis hela natten regnade det och smattret mot tältduken hann bli lite hypnotisk, men när vi vaknade runt 7:30 blev det ett uppehåll och vi kunde konstatera att vi klarat oss relativt bra vad gäller vattenläckage. Ca 30 cm utanför tältet var det nämligen en pöl stor som ett pingisbord och 5 cm djup. Hur vi med sån kirurgisk precision lyckades sätta upp vårt temporära hus är nog mest flax…. Apropå flax…Vi körde förbi en körskola som hette ”Fortuna”. Va? Som att en skicklig bilförare ska förlita sig på tur. Fattar ingenting.

Mitt starkast karaktärsdrag är kanske inte att känna av olika människors olika behov i vardagliga diskussioner. Det händer säkerligen att jag uppfattas som en aning trubbig titt som tätt. På samma sätt är Toni sämst på att avväga hur hårt vi ska köra. Idag startade vi (han!) första timmen i 27 km/h. Stadigt uppför. I motvind. Jag svarade bara på tilltal, övrig tid hade jag fullt upp med att inte svimma.

Efter en lunchvila på ca 2h som inkluderade sol och bad, samt mat och godis, bar det av mot lite knöligare terräng. Aaah. Själen mår fint i landskap av den typen. Om den här kärleken kommer från att ha tillbringat somrarna i Montenegro under barndomen vet jag inte, men jag ÄLSKAR verkligen berg. Att den kärleken på så enkelt vis går att kombinera med cykling är för bra för att vara ett sammanträffande. Om jag tror på ödet så är det i situationer som den här.

Berg + cykel + Viktor = evig kärlek

Dag 3 – 9 juni 2016

Att vakna till ljudet av regn mot tältduken är kanske inte en av favoriterna, meeeen samtidigt är det inte i närheten lika obekvämt som på hemmaplan, där regn ofta är iskallt. Nu var det mest obehagligt med stänk från den framvarande cykeln. Toni konstaterade nämligen för två år sedan att stänkskärmar inte behövs. 

Säg det till gruset under mina ögonlock. 

Med tanke på att jag tillbringar alla somrar i Montenegro borde jag känna igen mig lite i Kroatien och Slovenien, men nej, allt är så mycket mer uppstyrt, mycket mer ”europeiskt”. Det märks att utveckling hämnas av krig och ekonomiska sanktioner. Jag tänker direkt på Syrien där vissa städer fullständigt bombats sönder. Hur återhämtar sig en sån region? 

Idag lyckades jag med konststycket att glömma kvar elektronik som laddades på ett café. Sånt svider SÅ mycket. Men jag tänker så här: dagens goda gärning är avklarad. En lycklig ny ägare till ett batteripack och en iPhone-kabel går nu på gatorna i Murska Sobota. Grattis. 

Passa på att göra någon glad idag, du också. Vänta inte. Gör det bara. 

Kvällens övernattning sker intill vad vi tror är en ”partyflotte” och hoppas slippa vakna upp av en svensexa. 

Ägarna kom förbi och frågade om vi behövde något, vi svarade att allt var prima, men så fick vi ändå kakor och bubbelvatten. Så snällt alltså. Älskar den typen av gester. 

Dag 2 – 8 juni 2016

Många gånger under natten vaknade jag och trodde att någon försökte strypa mig, men det visade sig alla gånger vara en 100% igensatt snok. Om det är någon typ av mördarpollen i Kroatien så hoppas jag slippa det nu när vi kommit in i Slovenien. Eventuellt är jag lite väl naiv på den punkten. 

Rutten som Toni gjort har hittills visat sig vara helt perfekt. Asfalten är till största del slätare än ett marmorgolv. Att vi cyklade 120 km med 25 kmh i snitt är ju klart godkänt, givetvis med ca 1300 höjdmeter inkluderat. Mäktig!

Tältplatsen pekas här snyggt ut av mig på en broschyr som vi fick av en snubbe som jobbade i kyrkan…och som sa att det nog inte gick att tälta någonstans i närheten. 


Det här med att göra någon glad…

Dagens grej för min del är att jag gav besked till en ny sångerska att hon kunde använda min studio för sin releasefest. Inget stort, det förändrar inte hennes liv, men det underlättar för henne att nå ut till människor i branschen. Vi håller tummarna för hennes musikaliska framgångar. 

Vad har du gjort för någon annan idag? Berätta det inte för mig om det känns för privat, men fundera på det. 

Video från dagen finns på min instagram: milonjic

Dag 1 – 7/6 2016


Det börjar precis som det ska, med mitt pass hemma i garderoben och en halvtimmes extra körning för att hämta det. Toni var supernöjd. 

Vi myglade oss förbi alla köer och kom till gaten på nolltid, flyget gick också blixtsnabbt…för mig iaf, eftersom jag sov 95%. Toni var supernöjd. 


Bagaget var helt och fint, inget att klaga på där. Att meka ihop cyklarna gick snabbt. I vanliga fall brukar emballage lämnad till städarna att ta hand om, men inte nu. Eftersom resan är tänkt att fungera som startskott för att dagligen göra något bra för någon annan fick jag fint anstränga mig lite. Så här cyklade jag en bit tills vi hittade en container.

Resten av dagen i bilder:

Då var det dags för en ny resa – tillsammans med Hjärnmannen.se: ”1+1=X”

För tredje året i rad drar jag och Hjärnmannen.se (Toni) ut och härjar lite med våra cyklar i kuperade landskap. Den här gången blir det om möjligt ännu fler och ännu högre berg än tidigare år.

7 juni 2016 kl 09 flyger vi Arlanda-Zagreb, väl där sätter vi ihop cyklarna och rullar norrut. Rutten som vi satt ihop är lite provisorisk, vi har nämligen inte köpt någon hemresebiljett, utan siktar på att efter ca en vecka bestämma oss om hemreseort. Enkelt koncept.

Förutom att cykla tills våra ben ger upp för att vi tycker att det är himla festligt så har resan även i år ett viktigare syfte. Toni har under de tidigare åren samlat in STORA summor pengar till Hjärnfonden och det göra han även i år. Jag hade förra året Barncancerfonden som mottagare för mina insamlade pengar, året dessförinnan var det en forskare på KI som fick ta emot hela insamlingen.

I år tänker jag göra något annorlunda. I år är det ”gör något för någon du inte känner” som är temat.

Jag ska varje dag under hela resan göra något för en främling utan krav på motprestationer och be personen i fråga att samma dag hjälpa någon annan. Till alla som läser gäller samma sak. Gör något. Det behöver inte vara mer komplicerat än att det tar 5 sekunder att genomföra, men det ska vara en medveten handling, något som inte hör till vardagen. Goda handlingar ger ringar på vattnet och 1+1 blir ofta betydligt mer än 2. Det blir vad vi gör det till. Min resa heter i år 1+1=X. Jag gör något, du gör något – resultatet blir X. Du bestämmer vad X blir.

Den här resedagbokens syfte är att dokumentera framfarten över bergen och förhoppningvis så ett frö om att det går att göra bra saker för andra medan man göra bra saker för sig själv. Att cykla och tälta finns med på min och Tonis topplista, det borde vara solklart för alla som känner oss =)

PS. Jag hann inte sätta upp en ny sajt, utan skriver vidare på ”Ett varv runt Kuba”…jag flyttar över inläggen så småningom…sannolikt precis i tid för nästa års resa.

banner

ALLA INLÄGG UNDER DETTA ÄR FRÅN EN TIDIGARE RESA, FRÅN ”KUBA RUNT”, EN RESA JAG GJORDE I FEB/MARS 2016.

Sammanfattning av Kuba

Nu har jag varit hemma en månad och känner att hela resan på Kuba känns mer avlägsen än studenten. Väldigt märkligt. Dagarna efter hemkomsten var det fokus på mat, mat och mat. Allt smakade sagolikt. Varje tugga var en tiopoängare.

Det är sannolik det som blir mitt främsta minne från Kuba – bristen på mat. Att som cyklist behöva oroa sig för mat funkar inte så bra. För den genomsnittliga turisten finns det gott om mat, men för mig som cyklar hela dagarna och tillbringar 95% av tiden i ingemansland är det en annan historia.

Cyklingen som skulle bli ca 3000 km om jag hade hållit mig så långt ut mot kusten som möjligt hela tiden blev efter ändrade vägval ca 2500 km. Det är en helt ok sträcka att klara av på en månad, med så pass mycket packning och endast fyra nätter i en säng.

Skulle jag rekommendera andra cyklister att åka till Kuba? Jag vet inte. De här förutsättningarna ska nog uppfyllas i så fall.

– däck 35 mm eller bredare

– stooorhandla basvaror när tillfälle ges

– räkna inte med att kunna köpa några som helst reservdelar till cykeln

– var inte beroende av internet (wifi finns bara på ett torg i alla större orter)

– ha aldrig bråttom när du ska handla, det kommer inte gå fort någonsin

– ha alltid båda valutorna med dig (CUC och CUP). Uttag tar minst 30 min på banken, automater funkar sällan

Jämfört med andra länder är det mycket krångligare att lösa enkla uppgifter.

 

Mitt bästa minne från resan: när jag tältade utanför huset på landet hos några snubbar och duschade i deras skjul och drack varm choklad till frukost av färsk getmjölk.

Bästa vägparti: Kusten i söder, med vackra bergen och öppet hav.

Finaste orten: Vinales var den mest uppstyrda orten och hade fin natur.

Mest förfallna orten: Caibarien. Det var som att vandra genom en kuliss, en fejkstad som filmmakare från Hollowood byggt upp för att spela in en domedagsfilm i.

Kuba

Bild: Avstånden stämmer inte riktigt, vägar är sällan raka linjer =)

 

Jag lägger upp ett fotoalbum snart.