Meeeexicooo

Efter att ha blivit väckt kl 07-ish av säkerhetsvakter här inne på palmplantaget var tanten: mot närmaste strand. Det visade sig inte riktigt gå pga förfallen gångbro. Eller, visst skulle det gåååå, men då skulle jag behöva bära släp och cykel över. No bueno. Ny plan. Ny strand 33 km bort. Ok. Visade sig vara vågbrytare längs hela stranden. Mysigt. Inga bankomater. Ingen bank. Ingen vill växla 50 dollar. Inga restauranger tar kortbetalningar under 250kr.

Alternativet är att åka tillbaka in mot land, till en stad som heter Tapachula. Lockar lika mycket som att skjutas med pilbåge i ögat, men kan ju inte äta chips och dricka cola hur länge som helst. Finns så god streetfood här, men kan alltså inte betala cash. Skaplig frustration.

Dagen som skulle bli en kortis blir nu normallång och avslutas i en stad istället för på playan. Det gäller ju att vara flexibel, annars hade ett psykbryt varit väldig vältajmat precis nu.

Snackade just med brorsan som hade stått utomhus 90 min och kollat på fotbollsträning. Vill förvisso inte byta plats med honom, men nu vore det ändå fint om någon högre makt styrde upp medvind i 25 km.