Nattcykling

Sååå härligt det var att cykla när solen gick ner, trots at första tanken var balle, nu hann jag inte fram, men så rullade jag bara vidare på den perfekta, otrafikerade vägen i 2h. Lugnt och försiktigt givetvis. Med en måne som lyste upp riktigt bra släckte jag till och med min lampa långa stunder. Sjukt mysigt. Sist jag cyklade på natten var med min amigo Toni, då vi körde en runda efter hans kvällsskift. Gången innan det var 2014 med Tobias Bonnedahl när vi i januari cyklade genom skogen hela vägen till Uppsala. Det finns en jäkla charm i det.

Men. Det förutsätter väldigt lågt trafikerade vägar, dvs grus eller skog. På asfalt kan alltid en bil komma i 100 km/h och då ska man ha seriös belysning för att synas på håll. Det har inte jag. Slutcyklat på natten alltså. Punkt.

Spana in stickan, eller snarare spjutet, som satte sig i däcket idag. Kan det varit den som orsakade att däcket plötsligt blev mjukare.

Tyskarna Linda och Felix dök upp på andra sidan vägen idag. Även de siktar på att ta sig till Patagonien. Cyklarna de valt är iaf redo för krig. Mina däck är 32 mm breda, deras är typ traktordäck. Det är inget för mig, för den långsamma cyklingen som det innebär skulle vara mentalt outhärdlig. De har dessutom ca 10 000 km till Patagonien. Hoppas de fixar det!