Dag 1 – 9 feb 2016

Att komma fram till Arlanda och inse att att man är där ett dygn sent till sitt flyg är sällan en fullträff för lyckoruset, men men, det kostade 8400 kr och det är en av smällarna i livet som gäller att ta med så lite irritation som möjligt.

Aeroflot levererade över förväntan, både flyget, punktlighet och loungen i Moskva var toppen. Flygningen till Havanna kändes dock som att den var 24h lång. Oklart varför, men vi kom bara aldrig fram.

Väl framme typ det bara 1,5h att få fram cykeln, ytterligare 1,5 att montera allt och 1h att cykla in till stan.

Årets överraskning kom i form av beskedet att det inte finns mobildata på Kuba. Jag kan alltså inte köpa ett kubanskt simkort och surfa. Hejdå kartor, hej då sociala medier, hejdå möjligheten skriva en resejournal som känns värdig en sån här resa. Det här är priset jag får betala för att jag envisas att aldrig göra research inför mina resor. I vanliga fall brukar det vara lite spännande att se hur saker kommer utvecklas, men nu…nä, det känns bara komplicerat och jävligt. Har en känsla av att motgångarna kommer dugga tätt.

Det positiva? Kuba är i bedrövligt skick och jag är glad att jag får se det nu, sannolikt är det helt ombyggt inom tio år nu när amerikanska pengar börjar strömma in.

That’s it, slut på det positiva, nu ska jag sura vidare. 

Övriga cyklar i stan ser ut så här. Inte lika skinande. 

  Alltid kul att montera ihop allt och se om det rullar. Det gick bra den här gången också. 

  Bad om en vägbeskrivning – fick en handritad karta. 
 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.