Dag 20 – 28 feb 2016

Meeeeeeeeeedviiiiiiind!!!!!

Om jag hade haft lätt till tårar så hade jag gråtit några liter idag. Det var fan på tiden att jag fick cykla snabbt för ovanlighetens skull.

Nackdelen är att det sällan blir en lättare dag rent fysiskt, för något triggas i min skalle och jag trycker på som fasen, för att “passa på och utnyttja vinden”. Resultatet idag blev sisådär 170 km, Las Tunas-Florida. Inte för att km räknas, men bara som ref mot igår när 95 km nästan kostade mig mitt psykiska välmående.

Efter 100 km möter jag en grupp på fyra tyskar som jag cyklade om för tre dagar sen. Hur de hamnade före mig igen är ett mysterium. De hävdar att de bara tagit bussen 10 km. Jag hävdar mytomani.

Jag kom in till Camagüey och fasen vilken mysig stadskärna. Sorgligt nog gav jag den ingen uppmärksamhet, inte ens en bild, jag kollade bara mailen och bombade vidare. Det var inte för att jag var tvungen att samla km, utan för att jag två dagar i rad sovit på privatboende och den här resan handlar om camping till stor del.

Så vad blev kvällen sovplats? I ca 30 min spanade jag hårt efter en bra plats, men med betesmarker överallt gäller det att vara lite försiktig.

Från ingenstans och kanske 15 min innan mörkret dyker en landningsbana upp. Intill vägen. Overkligt. Jag rullar in 500 m på den och pissar in mitt revir. Grym dag. Nu är det tre paket nudlar och en burk Kuba-nutella som ska elimineras.