Dag 14 – 22 feb 2016

Att vakna på morgonen av att solen lyser upp tältet är i vanliga fall lite irriterande, jag försöker alltid att hitta en skuggig plats för att kunna sova lite längre. Men visst, för- och nackdelar med allt, om det är soligt så kan daggen som lagt sig på tältet torka innan det packas ihop. Just idag kvittade det att jag vaknade tidigt, tanken var att cykla en bra bit. Kvällsmålet bestod av tre paket nudlar, frukosten av ytterligare 250 gr pasta… och surprise surprise, benen jobbade på bra idag. För alla som tränar kondition på lågkolhydratkost för att de läst att ”det funkar jättebra” för någon annan, de går nog miste om en och annan bra prestation. För mig funkar det INTE att utesluta kolhydrater, inte alls. Dagen började precis som förgående kväll slutade, i riktigt fint, kuperat landskap med lite trafik och grym asfalt. Etapp efter etapp betades av, stora delar genom tråkiga sockerrörsplantage, värmen slog rekord under mina veckor här, Hawaiian Tropic spf 50 fick jobba hårt och mina ben plågas precis hela dagen. Eftersom jag kör utan cykeldator vet jag inte riktigt hur många timmar jag cyklade, men det borde vara minst åtta. Jag tror att jag rev av 150 km, bara 18 km från Guantanamo. Sista tre timmarna siktade jag på Rio Frio, en sjö med namnet ”Kalla floden”. Besvikelsen över att se det här går nog inte att beskriva med ord. Att det inte ens gick att ta sig ner till sjön på ett smidigt sätt gjorde mig lite ledsen. Som kompensation för det raggade jag till mig en dusch på en stugby…. i ett badrum som såg sina glansdagar samtidigt som ABBA . Bättre är en flaskdusch iaf. Appropå flaskdusch…jag duschar mig ren och fin med bara EN flaska vatten. Det är 7 dl. Slå det! Imorgon rullar jag in i Guantanamo och kollar möjligheterna att spana inte militärbasen på nära håll.