Dag 7 – 15 feb 2016

Idag har jag ätit god mat! I en liten by hade de fiskmackor. Smarrigt. Och så serverades juice från sockerrör. Trodde sånt behövde processas först, men icke. Hur gott som helst. Säkert 20% socker. Inga problem just nu. Träffade även en cyklande farbror som jag tänker skulle kunna vara en version av mig om jag bestämde mig för att stanna i en by mitt i ingenstans…i sisådär 50 år. Intressant tanke. Att jag skulle ta ett sånt beslut är sannolikt något jag enbart skulle göra om det var för att undgå ett kärnvapenkrig. Här är iaf jag om 50 år.

  
Moron, staden som på engelska betyder idiot, visade sig ha ett litet torg med wifi, precis som övriga större orter jag cyklat igenom. Det fanns även lite variation på mat, jag tog en pizza med skinka OCH korv den här gången, samt en smarrig papaya-shake. Den var så god att jag drack tre till. Hur buken kommer känna sig senare ikväll är högst oklart, men jag tycker att njutningen var viktigare än risken för rännskita.

  
Imorgon kommer jag göra något så ovanligt som att ta en avstickare in på en enkelriktad väg. Ca 80 km. Väldigt okaraktäristiskt. I en drömvärld hade det gått att cykla 1-2-3, men så är inte fallet. Jag får ta en buss tillbaka från 2 till 1 och cykla på åt rätt håll igen. Det kanske blir en vilodag på Cayo Coco. Känns som att det behövs. Ryktet säger att det finns en del fisk där också, så det är väl läge att testa harpunen.

  

Den där överdrivet deppiga känslan över att vara på Kuba istället för hemma som rådde första dagarna har släppt något. Farsan mår fortfarande inte toppen, så det är förstås inte lätt att släppa helt. Att göra ett fullt varv runt Kuba, dvs följa kusten så nära som möjligt, kommer inte vara möjligt. Det är helt enkelt inte snabba vägar nog för det…eller om man ska vara lite självkritiskt, cykelbenen är inte tillräckligt snabba.