Sammanfattning av Kuba

Nu har jag varit hemma en månad och känner att hela resan på Kuba känns mer avlägsen än studenten. Väldigt märkligt. Dagarna efter hemkomsten var det fokus på mat, mat och mat. Allt smakade sagolikt. Varje tugga var en tiopoängare.

Det är sannolik det som blir mitt främsta minne från Kuba – bristen på mat. Att som cyklist behöva oroa sig för mat funkar inte så bra. För den genomsnittliga turisten finns det gott om mat, men för mig som cyklar hela dagarna och tillbringar 95% av tiden i ingemansland är det en annan historia.

Cyklingen som skulle bli ca 3000 km om jag hade hållit mig så långt ut mot kusten som möjligt hela tiden blev efter ändrade vägval ca 2500 km. Det är en helt ok sträcka att klara av på en månad, med så pass mycket packning och endast fyra nätter i en säng.

Skulle jag rekommendera andra cyklister att åka till Kuba? Jag vet inte. De här förutsättningarna ska nog uppfyllas i så fall.

– däck 35 mm eller bredare

– stooorhandla basvaror när tillfälle ges

– räkna inte med att kunna köpa några som helst reservdelar till cykeln

– var inte beroende av internet (wifi finns bara på ett torg i alla större orter)

– ha aldrig bråttom när du ska handla, det kommer inte gå fort någonsin

– ha alltid båda valutorna med dig (CUC och CUP). Uttag tar minst 30 min på banken, automater funkar sällan

Jämfört med andra länder är det mycket krångligare att lösa enkla uppgifter.

 

Mitt bästa minne från resan: när jag tältade utanför huset på landet hos några snubbar och duschade i deras skjul och drack varm choklad till frukost av färsk getmjölk.

Bästa vägparti: Kusten i söder, med vackra bergen och öppet hav.

Finaste orten: Vinales var den mest uppstyrda orten och hade fin natur.

Mest förfallna orten: Caibarien. Det var som att vandra genom en kuliss, en fejkstad som filmmakare från Hollowood byggt upp för att spela in en domedagsfilm i.

Kuba

Bild: Avstånden stämmer inte riktigt, vägar är sällan raka linjer =)

 

Jag lägger upp ett fotoalbum snart.