Meeeexicooo

Efter att ha blivit väckt kl 07-ish av säkerhetsvakter här inne på palmplantaget var tanten: mot närmaste strand. Det visade sig inte riktigt gå pga förfallen gångbro. Eller, visst skulle det gåååå, men då skulle jag behöva bära släp och cykel över. No bueno. Ny plan. Ny strand 33 km bort. Ok. Visade sig vara vågbrytare längs hela stranden. Mysigt. Inga bankomater. Ingen bank. Ingen vill växla 50 dollar. Inga restauranger tar kortbetalningar under 250kr.

Alternativet är att åka tillbaka in mot land, till en stad som heter Tapachula. Lockar lika mycket som att skjutas med pilbåge i ögat, men kan ju inte äta chips och dricka cola hur länge som helst. Finns så god streetfood här, men kan alltså inte betala cash. Skaplig frustration.

Dagen som skulle bli en kortis blir nu normallång och avslutas i en stad istället för på playan. Det gäller ju att vara flexibel, annars hade ett psykbryt varit väldig vältajmat precis nu.

Snackade just med brorsan som hade stått utomhus 90 min och kollat på fotbollsträning. Vill förvisso inte byta plats med honom, men nu vore det ändå fint om någon högre makt styrde upp medvind i 25 km.

Förmodligen sista gången jag gjorde det där

Att bli väckt av en tuppjävel hundra gånger borde leda till en tidig start på dagen, men riktigt så blir det inte för mig. Nä. Istället slöar jag. Åstadkommer ingenting egentligen. Och så startar jag till slut. Och tar rätt omgående en paus. Det bor en riktig elitidrottare i mig.

Bild 1: en båts motsvarighet till nödraket, chips och läsk

Efter en långlunch mellan kl 12-14 på en internationell hamburgarkedja med luftkonditionering och wifi (omöjligt att gissa vilken, omöjligt, försök inte ens) var ta mig fan benen laddade! Jag cyklade 75 km utan riktig paus (dvs 3:30h i kuperad terräng).

Jag tog sikte på en flod och tänkte för mig själv att där skulle jag bada, klippa tånaglarna och kaaaanske kanske försöka tvätta ur hjälmlukten ur håret.

Jag hittade på kartan en perfekt liten väg, 2 km bortfrån huvudvägen och precis intill floden.

Men.

Det blev mörkt. Lilla vägen var grus/rullstensås. 2,5 km in på den fanns inget som liknade tillträde till floden. Taggtråd överallt.

Vände tillbaka, cyklade vidare 5 km, hittade en restaurang, beställde två av allt, skrev ett sarkastiskt dagboksinlägg om allt det vackra med att cykla genom ett tropiskt land.

Snart ska jag leta sovplats. Jag nöjer mig med hängmatta under en lastbil. Den behöver inte ens stå parkerad. Aldrig mer leta sovplats på natten. Aldrig. Kom ihåg det nu.

Dagens bästa: 30 km utförsåkning på NYASFALTERAD VÄÄÄG

Dagens sämsta: börja läs från toppen

Detaljerad rutt från förmiddagen: https://www.strava.com/activities/2064676137/ eftermiddagen: https://www.strava.com/activities/2065604106

Jakten på den bästa möjliga sovplatsen

Runt kl 16 igår började regnet ösa ner, så jag gömde mig vid en kiosk och började räkna ner minuterna innan det skulle bli mörkt. Att kroka fast hängmattan där under plåttaket hade funkat prima, men trafikljudet hade saboterat sömnen fullständigt.

Så med 45 min dagsljus kvar drog jag vidare till en ort som heter Rio Bravo, för Google Maps hävdade att det fann hotell där. De två första visade sig vara “auto hotel”, dvs parkeringsplatser dit man åker med sin älskarinna/älskare för att få en lugn och romantisk stund. Vilket röj det lär vara där om nätterna. Oljudet från lastbilar skulle hamna rätt långt ner på listan över störningsmoment.

Till slut hittade jag iaf ett rum att hyra och tur var väl det, för regnet fortsatte. En natt i tält hade blivit misär. Nu blev jag bara väckt av en tuppjävel var femte minut från kl 02:00.

Random bilder på Rio Bravo:

Som ni ser, järnvägen underhålls noggrant här i byn.

Favoritfrukost: nuuuudlar

Mordor

Alla fina (och väldigt aktiva) vulkaner här i Guatemala får bockas av nästa resa. Väderprognosen uppe i bergen såg minst sagt dyster ut. Regn i kombination med låg temp och blöt sovsäck är inget jag har behov att utforska.

Den här insikten nåddes på en traditionell långfrukost. Dubbel delux-meny. Det är resultatet av att vara lite för hungrig och inte ha quetzales (lokal valuta) i fickan. Överallt där kortet kan dras stannar jag.

Tio bankomater och ett bankbesök senare är iaf cash-problematiken ur världen. Bueno!

Just det, träffade på en cyklande fransman också. Han hade en cykel med dubbelt så breda däck som jag och hävdade ändå att vägarna vad sjukt dåliga, i princip oframkomliga uppe i bergen. Hmmm. Litar inte HELT på honom, men han hade iofs cyklat ner från Vancouver (dvs 8000km). Kanske är en rätt bra källa ändå.

Nu är jag (jätte)varm i kläderna

Det är torrperiod här i området så här års, med ändå lyckades jag hitta en tropisk zon med regn och luftfuktighet som en finsk bastu. Kul.

Vägarna i Guatemala är inspirerade av Dresden 1945. Det är som att Tyskland bombat skiten ur landets vägnät. Förra veckan. Deal with it, antar jag. Alla vibrationer gör dock att det går så betydligt långsammare än jag önskar och givetvis gör det lite ont i kroppen också. Mañana blir det säkert bättre.

Mörkret hann ikapp mig innan jag hunnit tvätta mig i en flod och hitta en sovplats, så det blev tyvärr 30 min cykling i mörkret. Först stannade jag dock i en by för att käka. Det blev friterad kyckling och pomfa, långt ifrån de tusentals kalorier i kolhydrater som jag hade hoppats på.

Eftersom jag inte haft tillfälle att plocka ut lokal valuta blev det lite stök. En tjej, ca 18 år, fick hjälpa mig. Jag hade tre dollar löst, samt 50-sedlar. Hur mycket får jag för 3 $, por favor?

När maten och drycken beställts kom hon med växel. Nej nej, behåll det, tack för hjälpen. Men hon envisades, du kanske behöver dem längre fram. Så omtänksamt.

När jag sa att jag skulle gå ner till floden och slå läger där hade hon några sista ord:

De där varningarna har jag fått av alla, i hela världen, i alla åldrar och alla sammanhang. Kan vi komma överens om att sluta med det? Givetvis vill jag inte bråka med dåliga människor. 99,9% av alla jag träffar är dock genomgoda, så vaaaarför ägna energi på den där dåliga människan som eventuellt någon gång i livet kommer visa sig? Nä, det gör jag inte.

Runt matbordet samlades byns alla kids, men när jag skulle ta en bild blev det kaos och alla sprang och gömde sig typ. Så speciellt.

Dagens bästa: friterad kyckling

Dagens sämsta: att kycklingen inte serverades med tre kycklingar till.

Detaljerad rutt: https://www.strava.com/activities/2061203950

Premiärturen blev en kort och varm historia

En tanke slog mig när jag hade kommit 5 km…HELVETE VAD VARMT. Lika plågsamt som första dagen när jag cyklade Panama City-El Salvador för fem år sedan. Lika medveten är jag idag om att det tar några dagar att vänja sig, sen är det inga problem.

Men ändå.

Sjuuuuuukt varmt.

När jag innan avfärd idag skulle skruva på ett fäste på cykel insåg jag att en mutter i transporten hade skakat av. Fan. Reparation innan jag ens cyklat en meter. Helt uppgiven blev jag inte förstås, för om det är något jag gillar så är det en utmaning. Vid första drickpausen (efter bara 50 minuter) började jag leta efter byggmaterial som kunde lösa mina problem. Resultatet blev en pinne som täljdes till lite och spändes fast med buntband. Hur nöjd jag är med resultatet? Som en fiskmås med en pommes i näbben ungefär.

Den pausen gjorde för övrigt susen för mina ben. Helt plötsligt (nåja, jag vilade i 1,5h) kunde jag trycka på i tre timmar till. Det gäller alltså att stanna och dricka tre iskalla fruktshakes varje gång något känns under acceptabla nivåer. Minst tre. Imorgon testar jag att stanna en gång i timmen för att fylla på med något gott vid sidan av vägen, för det 30-gradiga vattnet i mina cykelflaskor lockar inte överdrivet mycket.

Bara 35 km till Guatemalas gräns innebär att äventyret i El Salvador nästan är klart. Jag skäms lite att jag varit här tre gånger och egentligen inte sett så mkt av landets sevärdheter. Nästa gång utforskar jag vulkaner mm. Nästa gång. Nästa gång.

Tältplats: hängmatta på playan i Metalio. Det var natt när jag kom fram, så kan inte påstå att jag vet ett smack om platsen jag sover på annat än att jag kommer somna och vakna till vågorna härliga ljud.

Dagens bästa: middagen (nationalrätten pupusa, en cola, en lemonad, två glassar, allt för 35kr).

Dagens sämsta: värmechocken som inte allt borde varit någon överraskning. Börjar man cykla kl 12 så är man inte vassast i stan.

Detaljerad rutt: https://www.strava.com/activities/2061204427/shareable_images/map_based?hl=en-US&v=1546827513

Nu rullar jag iväg!

Efter att ha hängt med Max, Adriana och alla vänner i fyra dagar, varit på ett kanonbröllop och nuuuuu har det blivit dags att komma iväg.

Utrustningen är hel och fin, alla batterier är laddade och suget att se nya länder är på topp.

Nu rullar jag iväg från El Tunco!

Gammal resa – Nytt försök!

JANUARI 2019
EL SALVADOR – GUATEMALA – MEXIKO CITY
2300KM

Nu är jag på väg till El Salvador igen, för att försöka få till det här. Förra året sket det sig rejält efter att flygbolaget Iberia lyckades med konststycket att tappa bort min utrustning och inte hitta väskan på nästan tre veckor. Allt ställdes in och jag flög hem utan ha cyklat en meter. Så sorgligt.

Nu har jag märkt upp min packning bättre och hoppas på noll missöden.


Schema

Flyg kl 06 1 jan, 5h mellanlandning i Paris och en kortis i Panama, sen är jag i El Salvador i lagom tid för att lägga mig runt midnatt lokal tid. Borde bli en bra tidsomställning.

Första 4-5 dagarna är det fokus på min polares bröllop, Max + Adriana, så fint par alltså. Efter det rullar jag norrut mot Guatemala, med ett besök till en aktiv vulkan, därefter in i Mexiko.

Nu håller jag tummarna att det sitter en ruggigt kort människa i stolen bakom mig, så att jag kan böja bak mitt säte och sova exakt heeeeela flighten. Kom igen nu, lite flax som kompensation för förra årets fiasko är väl inte girigt.

Ibland går det helt enkelt inte ihop

Butikerna här i San Diego hade inte alla delar inne, alternativet hade varit att invänta leverans som KANSKE skulle komma på fredag, annars tidigast måndag…och med totalt ca 30 grejer så vet man aldrig om allt kommer fram. Det hela kändes som ett projekt dömt att misslyckas, framför allt med tanke på att jag skulle behöva köpa allt innan jag fått besked från Trygg-Hansa om de skulle ersätta mig öht (eftersom flygbolaget har 21 dagar på sig att hitta väskan). Det kändes svårt att motivera att lägga ut 15 000 kr.

Istället blev det 1500kr. För att flyga hem. Ikväll.

Vilket jävla cykeläventyr. Fy fan. Vill börja med Zumba istället.

Klart slut.

Statusuppdatering

Jag har funderat en hel på hur jag ska rapportera om det här med att mitt bagage är borta och konstaterat att den här dagboken inte får bli som den från Kuba, där det mest var mörka tankar kring allt från matbrist till trötta ben. Såååå…väntan på bagaget har fått gå i princip okommenterad.

Nu har jag däremot bestämt mig…det blir ingen mer väntan. Jag flyger ikväll till San Diego och köper där ny utrustning och försöker mig på en liten runda kring Baja California. Camilla kommer och möter upp i Bahia de Los Angeles och med lite flyt så kommer vi få beskåda valar och annat gött. Tydligen ska det finnas vansinnigt mkt stora firrar där i krokarna.

Den här rutten är givetvis något helt annat än det jag planerade från början, framför allt är det 4000 km norrut och därför absolut inte tropiskt. Vädret ska ändå vara stabilt och jag lär sova superskönt om kvällarna när temperaturen faller ner mot 10 grader.

Går alla inköp snabbt och smidigt så bör jag börja cykla på fredag, dvs bara en veckas försening och -15 000kr på kontot. Trygghansa har visat sig vara fullständigt opålitliga den här gången. Ha det i åtanke när ni överväger rese-/hemförsäkring.