Nu är jag (jätte)varm i kläderna

Det är torrperiod här i området så här års, med ändå lyckades jag hitta en tropisk zon med regn och luftfuktighet som en finsk bastu. Kul.

Vägarna i Guatemala är inspirerade av Dresden 1945. Det är som att Tyskland bombat skiten ur landets vägnät. Förra veckan. Deal with it, antar jag. Alla vibrationer gör dock att det går så betydligt långsammare än jag önskar och givetvis gör det lite ont i kroppen också. Mañana blir det säkert bättre.

Mörkret hann ikapp mig innan jag hunnit tvätta mig i en flod och hitta en sovplats, så det blev tyvärr 30 min cykling i mörkret. Först stannade jag dock i en by för att käka. Det blev friterad kyckling och pomfa, långt ifrån de tusentals kalorier i kolhydrater som jag hade hoppats på.

Eftersom jag inte haft tillfälle att plocka ut lokal valuta blev det lite stök. En tjej, ca 18 år, fick hjälpa mig. Jag hade tre dollar löst, samt 50-sedlar. Hur mycket får jag för 3 $, por favor?

När maten och drycken beställts kom hon med växel. Nej nej, behåll det, tack för hjälpen. Men hon envisades, du kanske behöver dem längre fram. Så omtänksamt.

När jag sa att jag skulle gå ner till floden och slå läger där hade hon några sista ord:

De där varningarna har jag fått av alla, i hela världen, i alla åldrar och alla sammanhang. Kan vi komma överens om att sluta med det? Givetvis vill jag inte bråka med dåliga människor. 99,9% av alla jag träffar är dock genomgoda, så vaaaarför ägna energi på den där dåliga människan som eventuellt någon gång i livet kommer visa sig? Nä, det gör jag inte.

Runt matbordet samlades byns alla kids, men när jag skulle ta en bild blev det kaos och alla sprang och gömde sig typ. Så speciellt.

Dagens bästa: friterad kyckling

Dagens sämsta: att kycklingen inte serverades med tre kycklingar till.

Detaljerad rutt: https://www.strava.com/activities/2061203950

Premiärturen blev en kort och varm historia

En tanke slog mig när jag hade kommit 5 km…HELVETE VAD VARMT. Lika plågsamt som första dagen när jag cyklade Panama City-El Salvador för fem år sedan. Lika medveten är jag idag om att det tar några dagar att vänja sig, sen är det inga problem.

Men ändå.

Sjuuuuuukt varmt.

När jag innan avfärd idag skulle skruva på ett fäste på cykel insåg jag att en mutter i transporten hade skakat av. Fan. Reparation innan jag ens cyklat en meter. Helt uppgiven blev jag inte förstås, för om det är något jag gillar så är det en utmaning. Vid första drickpausen (efter bara 50 minuter) började jag leta efter byggmaterial som kunde lösa mina problem. Resultatet blev en pinne som täljdes till lite och spändes fast med buntband. Hur nöjd jag är med resultatet? Som en fiskmås med en pommes i näbben ungefär.

Den pausen gjorde för övrigt susen för mina ben. Helt plötsligt (nåja, jag vilade i 1,5h) kunde jag trycka på i tre timmar till. Det gäller alltså att stanna och dricka tre iskalla fruktshakes varje gång något känns under acceptabla nivåer. Minst tre. Imorgon testar jag att stanna en gång i timmen för att fylla på med något gott vid sidan av vägen, för det 30-gradiga vattnet i mina cykelflaskor lockar inte överdrivet mycket.

Bara 35 km till Guatemalas gräns innebär att äventyret i El Salvador nästan är klart. Jag skäms lite att jag varit här tre gånger och egentligen inte sett så mkt av landets sevärdheter. Nästa gång utforskar jag vulkaner mm. Nästa gång. Nästa gång.

Tältplats: hängmatta på playan i Metalio. Det var natt när jag kom fram, så kan inte påstå att jag vet ett smack om platsen jag sover på annat än att jag kommer somna och vakna till vågorna härliga ljud.

Dagens bästa: middagen (nationalrätten pupusa, en cola, en lemonad, två glassar, allt för 35kr).

Dagens sämsta: värmechocken som inte allt borde varit någon överraskning. Börjar man cykla kl 12 så är man inte vassast i stan.

Detaljerad rutt: https://www.strava.com/activities/2061204427/shareable_images/map_based?hl=en-US&v=1546827513

Nu rullar jag iväg!

Efter att ha hängt med Max, Adriana och alla vänner i fyra dagar, varit på ett kanonbröllop och nuuuuu har det blivit dags att komma iväg.

Utrustningen är hel och fin, alla batterier är laddade och suget att se nya länder är på topp.

Nu rullar jag iväg från El Tunco!

Gammal resa – Nytt försök!

JANUARI 2019
EL SALVADOR – GUATEMALA – MEXIKO CITY
2300KM

Nu är jag på väg till El Salvador igen, för att försöka få till det här. Förra året sket det sig rejält efter att flygbolaget Iberia lyckades med konststycket att tappa bort min utrustning och inte hitta väskan på nästan tre veckor. Allt ställdes in och jag flög hem utan ha cyklat en meter. Så sorgligt.

Nu har jag märkt upp min packning bättre och hoppas på noll missöden.


Schema

Flyg kl 06 1 jan, 5h mellanlandning i Paris och en kortis i Panama, sen är jag i El Salvador i lagom tid för att lägga mig runt midnatt lokal tid. Borde bli en bra tidsomställning.

Första 4-5 dagarna är det fokus på min polares bröllop, Max + Adriana, så fint par alltså. Efter det rullar jag norrut mot Guatemala, med ett besök till en aktiv vulkan, därefter in i Mexiko.

Nu håller jag tummarna att det sitter en ruggigt kort människa i stolen bakom mig, så att jag kan böja bak mitt säte och sova exakt heeeeela flighten. Kom igen nu, lite flax som kompensation för förra årets fiasko är väl inte girigt.

Ibland går det helt enkelt inte ihop

Butikerna här i San Diego hade inte alla delar inne, alternativet hade varit att invänta leverans som KANSKE skulle komma på fredag, annars tidigast måndag…och med totalt ca 30 grejer så vet man aldrig om allt kommer fram. Det hela kändes som ett projekt dömt att misslyckas, framför allt med tanke på att jag skulle behöva köpa allt innan jag fått besked från Trygg-Hansa om de skulle ersätta mig öht (eftersom flygbolaget har 21 dagar på sig att hitta väskan). Det kändes svårt att motivera att lägga ut 15 000 kr.

Istället blev det 1500kr. För att flyga hem. Ikväll.

Vilket jävla cykeläventyr. Fy fan. Vill börja med Zumba istället.

Klart slut.

Statusuppdatering

Jag har funderat en hel på hur jag ska rapportera om det här med att mitt bagage är borta och konstaterat att den här dagboken inte får bli som den från Kuba, där det mest var mörka tankar kring allt från matbrist till trötta ben. Såååå…väntan på bagaget har fått gå i princip okommenterad.

Nu har jag däremot bestämt mig…det blir ingen mer väntan. Jag flyger ikväll till San Diego och köper där ny utrustning och försöker mig på en liten runda kring Baja California. Camilla kommer och möter upp i Bahia de Los Angeles och med lite flyt så kommer vi få beskåda valar och annat gött. Tydligen ska det finnas vansinnigt mkt stora firrar där i krokarna.

Den här rutten är givetvis något helt annat än det jag planerade från början, framför allt är det 4000 km norrut och därför absolut inte tropiskt. Vädret ska ändå vara stabilt och jag lär sova superskönt om kvällarna när temperaturen faller ner mot 10 grader.

Går alla inköp snabbt och smidigt så bör jag börja cykla på fredag, dvs bara en veckas försening och -15 000kr på kontot. Trygghansa har visat sig vara fullständigt opålitliga den här gången. Ha det i åtanke när ni överväger rese-/hemförsäkring.

Noll framsteg på 48h

Resan till San Salvador gick perfekt. För mig. Mitt bagage valde en annan destination verkar det som. Ingen vet var väskan är. Den ”ramlade ur” släpet, så jag har fått cykel och släp. Alltid något.

På två dygn har inga svar kunna ges. Varken av Iberia, flygplatsen här eller på Arlanda. Återstår bara Madrid, men att ringa dit är inte helt lätt. Omöjligt av allt att döma.

Alternativen jag har nu är:

1) chilla tills väskan dyker upp

2) flyg hem och köp ny utrustning

3) flyg till San Diego, köp utrustning och cykla runt Baja California

Undersöker vad försäkringar har att säga om det hela. Så trist att de inte går att nå på helger. Så trist.

Ajaaaa…dricker kokosvatten så länge och konstaterar att jag har det rätt bra ändå.

”Halvvägs” till El Salvador

För att slippa flyga med olika bolag valde jag Iberia, vilket även innebar 18h i Madrid. Bara att slagga lite på flygplatsen, tänkte jag då. Den visade sig vara allt annat än mysig, en rätt gigantisk flygplats jämfört med allt annat jag sett, så jag hoppade på pendeln in till stan, tog ett rum på ett hostel i city, slängde in mitt handbagage och drog på bio.

Förutom att vara svinkallt så förvånade Madrid genom att vara nytt, modernt, rent och framför allt superbilligt. Resor, boende, bio och mat kostade under 350kr. Helt galet.

Snart fortsätter resan mot El Salvador. Snart är jag i värme igen. Snart.

Nästa resa blir El Salvador-San Diego

Efter att i två år ha klurat på om det var dags att utforska Asien från sadeln och då närmare bestämt Indonesien så blev det en helomvändning och beslut om att fortsätta i El Salvador, där jag avslutade för fyra år sedan.

Spännande att träffa min kompis Max i El Tunco för tredje gången. Vi får en dag ihop på playan  innan han reser hem till Sverige och jag sätter igång cyklandet norrut mot Kalifornien via Guatemala och Mexiko.

Det kommer bli hur bra som helst.

Packningen håller på att göras klar. Ett minimalt liggunderlag är inköpt, för att kompensera för vikten från fotoutrustningen som nu följer med. Det har varit något av min grej, att bara ha en telefon att fota och filma med. Men nu…nä, nu får både Canon 5D iv och en drönare följa med. Det kommer bli ett helvete att ladda allt, men what to do? Det finns ett instagramflöde som behöver matas.

I övrigt tar jag med mig tält, hängmatta (+myggnät), harpun, löpskor och en bok. Vad mer kan en tänkas behöva?

[mappress mapid=”27″]

Dag 12 av Alptour 2016 – 18 juni 2016

Dag 11 råkade inte bara försvinna, jag fyllde nämligen år och firade genom att äta för tre personer och kanske i matkoman glömma bort att skriva en dagsrapporter. 

Så kan det gå. 

Idag vaknade Toni med en skön förkylning, liknande den jag haft typ hela resan. Hans konstaterande att han sannolikt inte kommer må bättre med en vilodag gjorde att vi hetsade för att få det hela avklarat. Full fart mot kusten. Visa av tidigare erfarenheter visste vi att sista etappen, nära kusten, alltid är trafiktät och inte särskilt spännande. 

Lido di Jesolo blir sista platsen vi sover på innan hemresa. Det är en turistort med allt det som vi inte sett skymten av tidigare under resan: hotell, människor, värme, sol, varmt vatten att bada i…härligt med kontraster. 

Om några dagar bär det av hemåt för jobb i tre veckor, därefter tre veckor med cykling i Montenegro. Det kommer bli mäktigt. 

Den här resans mål var att bidra till Tonis insamling, göra någon lite gladare varje dag och uppleva fina miljöer i Alperna. Check. Check. Check. 

Nu ska jag äta en till glass. Som nybliven 34-åring får man välja hur många och hur ofta de äts.