Dag 10 av Alptour 2016 – 16 juni 2016

Resans största chock kom imorse när jag skulle kläcka äggen och göra en himmelsk omelett. 

Äggen var kokta. Vaaaaarför skulle man vilja köpa kokta ägg i affären?

Vi landade i Cortina på förmiddagen och var tvungna att döda tid i väntan på att restaurangerna skulle öppna. Italien levererade en klart godkänd pizza, mycket bättre än jag minns dem från 1996 när jag var här på klassresa. Då fick jag uppleva världens hårdaste pizza någonsin…och det dröjde ju 20 år innan jag gjorde om beställningen. 

Ett mönster som vi märkt i länderna vi varit i är att eluttag är sällsynta i restauranger och att OM de finns så betyder det inte att det är någon kräm i dem. Rätt störigt. Rätt ofta. 

Klättringen från Cortina (1200 möh) till Pass di Giau (2200 möh) var fantastisk, men utförsåkningen satte spår. Mest i form av helt nednötta bromsklossar. Bromsskivorna glödde i de många serpentinerna. 

Imorgon spelar Sverige mot Italien i fotbolls-EM och vi spånar på vart vi ska cykla för att se matchen. Vi vill givetvis kunna provocera så många italienare som möjligt med vår närvaro, så någon typ av sportbar måste det bli. Synd att de inte existerar i bergen. Äh, det löser sig. 

Dag 9 av Alptour 2016 – 15 juni 2016

Allt blir sååå annorlunda bara för att man sover på hotell istället för tält en natt. Vi la oss sent, vaknade sent, åt en lång frukost, packade långsamt och kom så småningom iväg, ca 3h senare än vanligt. Kan tänka mig att det är likadant på alla fronter när rutiner bryts, men det är bara så himla tydligt här. 

Ryktet säger att klimakteriet innebär kraftiga svängar i kroppstemperatur. Den enda rimliga förklaring är att jag och Toni hamnat där på något konstigt sätt, för vi går från iskalla och påklädda till att skrika att vi håller på att brinna upp tio gånger om dagen. Vi har blivit så bra på att klä av oss medan vi cyklar att en möjlig karriär som strippa inte är att igenorera. Får se hur det blir. 

Äntligen hamnade vi i Italien, 25 km norr om Cortina. Bergen är vackra och sjön vi tvättade oss i ca 5 grader kall. Allt är fantastiskt!

Toni har nu fått in omkring 30 000 kr till sin insamling för Hjärnfonden, och totalt 200 000kr över fyra år. Det är beundransvärt. Känns underbart att kunna säga att man har en polare som gör något så dedikerat för andra. 

Dag 8 av Alptour 2016 – 14 juni 2016

Natten var som hämtad ur en skräckfilm. Jag väcktes av konstiga ljud. Först trodde jag att det var Toni som i någon feberyra letade efter lösgodis i varje plastpåse vi hade i tältet. När det drog ut på tiden och endast kunde förklaras med att Toni antingen helt tappat motoriken eller förståndet och inte klarade av att öppna påsarna var jag tvungen att ta tag i saken.

En snabb blick på min tältkamrat avslöjade att jag var den enda vakna i tältet.

Vad fan flåsar?

Vem fan prasslar?

Pulsen ökar. Är det något INNE i tältet. Stor risk att man kan behålla lugnet om det helt plötsligt är ett djur som stirrar på en medan den tuggar i sig min nöd-snickers som jag har bredvid kudden. Den paniken vill jag inte ens föreställa mig.

Jag tittar ut genom nätet och ser att en påse rör sig. För att undvika att chocka Toni med mitt eventuella skrik så väcker jag honom försiktigt och förklarar situationen.

Viktor: “okänt djur i påsen precis utanför nätet”

Toni: “rättjävel!”

Vi tände alla ficklampor och försökte jaga bort besten. Då kröp den här rackaren ut ur påsen, lugnt och fint, flåsade lite till och försvann ut.


Tog det slut där? Nej. Toni somnade om och jag fick stångas med inkräktaren två gånger till. Tydligen går det inte att separera en igelkott från jordnötsfyllda salta pinnar när de väl fått sin första kick. Jag och Toni däremot, vi kände oss rätt nöjda med att inte någonsin köpa ett sånt paket igen.

Läs mer om själva cyklingen hos Toni.

I övrigt var dagen härlig, vi besökte en polare och cykellagskamrat, Adam Stenman, i Bad Gastein och lyxade till det med en brakmiddag och mjuk säng.

Dag 7 av Alptour 2016 – 13 juni 2016

Benen är döda. Huvudet halvdött. Skrivförmågan kraftigt nedgraderad. 

Dagen topphastighet var 74 kmh. Långsammast var en sektion av Vrsic pass, där höll jag på att välta av cykeln. 

Toni är stört stark uppför och jag får slita som ett djur för att inte hamn för lågt bakom. På gränsen till demoraliserande, men jag unnar min amigo att krossa mig när syftet är att samla in stålar till välgörenhet. Har ni som följer oss skickat in en slant än? Om inte, gör det. Gör det för att ni kan, för att ni skulle uppskatta att någon gjorde det för er eller någon nära er som insjuknat i en hjärnsjukdom. 

Gör’t!

Dagens “sämsta”: insikten om att krig är hemsk. Vi passerade flera världskrigskvarlämningar och slutsatsen är att det är SJUKT att människor så pass ofta väljer att offra sitt folk hellre än att kompromissa om sina idéer. Usch. 

Dagens bästa: vi fick inte en droppe regn på oss! När väl regnet var på väg in över oss hittade vi skydd med 30 sek marginal #winning

Dag 6 av Alptour 2016 – 12 juni 2016

En relativt lugn dag, men med regn precis hela dagen, det var prognosen. Planer håller aldrig. Det var apjobbigt från första kilometern och regnet kom med två timmar kvar till destinationen. Sloveniens natur fortsätter att imponera, det är sensationellt bra cykling här, även om vi har galet oflyt med vädret.

Vi stötte på en amerikansk grupp med ca 20 cyklister som också njöt för fullt. De hade visserligen en följebil som dukade upp ett bord med snacks. Vi tackade fint nej till erbjudandet och sa att vi väntar på toppen av Vrsic imorgon. De skrattade. Vi menade allvar.

Vrsic pass är en smarrig historia som med start från Bovec är 30 km uppåt. Om vi med 40+ kg utrustning tar oss upp på toppen före amerikanerna så kommer det hånas friskt. Den dagens god gärning kanske blir att tona ner hånet. Det räknas också.

Alldeles strax kryper jag ner i sovsäcken och börjar snaska på alla goda grejer vi köpt på oss på macken, eftersom alla riktiga butiker var stängda. Om det inte hade varit söndagsstängt så hade jag knaprat på grönsaker istället, men nu gick det alltså inte.

Vi har förresten spikat hemresan: 21 juni från Venedig

IMG_4607 IMG_4611 IMG_4605 IMG_8230

Dag 5 av Alptour 2016 – 11 juni 2016

Det är inte lätt att minnas alla små, roliga ögonblick som dyker upp under en dag när det väl är dags att skriva ner tankarna på kvällen…och så kommer man ihåg det dagen efter och “ikväll” ska jag skriva ner det.

*poff*

Inte ett spår av den tanken när det väl är skarpt läge.

Hepp. Idag blev cyklingen rätt kort, vi nöjde oss med 80 km, eftersom vi höll på att hacka sönder våra tänder och käkar. Regn är lite mysig ibland…men uppe bland bergen är temperaturen inte så lämplig för en heldag i blöta kläder. För att inte dra på oss en skön förkylning såg vi till att ta oss till en campingplats och snabbast möjliga återställa kroppstemperaturen under 90-gradigt vatten. Efter det drog vi igång matlagning där det absolut inte var avsett för matlagning. Så kan det gå.

Under ett besök i en mataffär stod en kvinna med sin dotter framför oss i kassan. De skulle köpa choklad och en klubba. Deras kläder och händer var lite skitiga, så jag drog slutsatsen att de hade det tufft med pengar och skulle fråga Toni om vi inte skulle fråga om vi kunde bjuda dem eftersom de såg så slitna ut. Tur för mig att jag inte hann säga det, för voila, plötsligt snackar kvinnan svenska med oss. Hon hade flyttat till Slovenien för 12 år sedan och jobbade med jordbruk, därav de skitiga händerna.

Tänk så satans fel det hade blivit om hon hade hört mina tankar. Även om mina avsikter knappast var dåliga så hade jag orsakat skada. Det gäller alltså att säga och göra saker på mottagarens villkor. Det blir något för mig att försöka ta med mig.

En vacker flod som vi passerade idag lockade alldeles för mycket, trots kyla peter så var jag tvungen att bada lite. Nu eller aldrig, vi visste inte när nästa regnuppehåll skulle komma. David Attenborough (aka Peter Svensson) gästspelar som kommentator.

 

Så här ser morgondagens pass ut. Må vädergudarna ändra sig och skänka oss lite sol och värme, inte som prognosen säger, 100% regn morgon till kväll.Skärmavbild 2016-06-11 kl. 23.03.09

Sjön Bled var riktigt vacker, men vädret gjorde oss inte direkt på bra humör, så vi gömde oss mest inne på ett café och käkade glass.

Tredje passageraren

On någon undrar vem den tredje killen är så är det min turmaskot. Han är en giraff och heter Giro. 

Slut på meddelande. 

Dag 4 av AlpTour 2016 – 10 juni

Preciiis hela natten regnade det och smattret mot tältduken hann bli lite hypnotisk, men när vi vaknade runt 7:30 blev det ett uppehåll och vi kunde konstatera att vi klarat oss relativt bra vad gäller vattenläckage. Ca 30 cm utanför tältet var det nämligen en pöl stor som ett pingisbord och 5 cm djup. Hur vi med sån kirurgisk precision lyckades sätta upp vårt temporära hus är nog mest flax…. Apropå flax…Vi körde förbi en körskola som hette “Fortuna”. Va? Som att en skicklig bilförare ska förlita sig på tur. Fattar ingenting.

Mitt starkast karaktärsdrag är kanske inte att känna av olika människors olika behov i vardagliga diskussioner. Det händer säkerligen att jag uppfattas som en aning trubbig titt som tätt. På samma sätt är Toni sämst på att avväga hur hårt vi ska köra. Idag startade vi (han!) första timmen i 27 km/h. Stadigt uppför. I motvind. Jag svarade bara på tilltal, övrig tid hade jag fullt upp med att inte svimma.

Efter en lunchvila på ca 2h som inkluderade sol och bad, samt mat och godis, bar det av mot lite knöligare terräng. Aaah. Själen mår fint i landskap av den typen. Om den här kärleken kommer från att ha tillbringat somrarna i Montenegro under barndomen vet jag inte, men jag ÄLSKAR verkligen berg. Att den kärleken på så enkelt vis går att kombinera med cykling är för bra för att vara ett sammanträffande. Om jag tror på ödet så är det i situationer som den här.

Berg + cykel + Viktor = evig kärlek

Dag 3 – 9 juni 2016

Att vakna till ljudet av regn mot tältduken är kanske inte en av favoriterna, meeeen samtidigt är det inte i närheten lika obekvämt som på hemmaplan, där regn ofta är iskallt. Nu var det mest obehagligt med stänk från den framvarande cykeln. Toni konstaterade nämligen för två år sedan att stänkskärmar inte behövs. 

Säg det till gruset under mina ögonlock. 

Med tanke på att jag tillbringar alla somrar i Montenegro borde jag känna igen mig lite i Kroatien och Slovenien, men nej, allt är så mycket mer uppstyrt, mycket mer “europeiskt”. Det märks att utveckling hämnas av krig och ekonomiska sanktioner. Jag tänker direkt på Syrien där vissa städer fullständigt bombats sönder. Hur återhämtar sig en sån region? 

Idag lyckades jag med konststycket att glömma kvar elektronik som laddades på ett café. Sånt svider SÅ mycket. Men jag tänker så här: dagens goda gärning är avklarad. En lycklig ny ägare till ett batteripack och en iPhone-kabel går nu på gatorna i Murska Sobota. Grattis. 

Passa på att göra någon glad idag, du också. Vänta inte. Gör det bara. 

Kvällens övernattning sker intill vad vi tror är en “partyflotte” och hoppas slippa vakna upp av en svensexa. 

Ägarna kom förbi och frågade om vi behövde något, vi svarade att allt var prima, men så fick vi ändå kakor och bubbelvatten. Så snällt alltså. Älskar den typen av gester. 

Dag 2 – 8 juni 2016

Många gånger under natten vaknade jag och trodde att någon försökte strypa mig, men det visade sig alla gånger vara en 100% igensatt snok. Om det är någon typ av mördarpollen i Kroatien så hoppas jag slippa det nu när vi kommit in i Slovenien. Eventuellt är jag lite väl naiv på den punkten. 

Rutten som Toni gjort har hittills visat sig vara helt perfekt. Asfalten är till största del slätare än ett marmorgolv. Att vi cyklade 120 km med 25 kmh i snitt är ju klart godkänt, givetvis med ca 1300 höjdmeter inkluderat. Mäktig!

Tältplatsen pekas här snyggt ut av mig på en broschyr som vi fick av en snubbe som jobbade i kyrkan…och som sa att det nog inte gick att tälta någonstans i närheten. 


Det här med att göra någon glad…

Dagens grej för min del är att jag gav besked till en ny sångerska att hon kunde använda min studio för sin releasefest. Inget stort, det förändrar inte hennes liv, men det underlättar för henne att nå ut till människor i branschen. Vi håller tummarna för hennes musikaliska framgångar. 

Vad har du gjort för någon annan idag? Berätta det inte för mig om det känns för privat, men fundera på det. 

Video från dagen finns på min instagram: milonjic